This Time I Know It's For Real

Här är några kloka ord från Helena Wallberg "Specialpedagogen"

U can play by the rules or bend them to UR needs

 Some rights reserved by aussiegall

Två artiklar får min uppmärksamhet i dagens informationsflöde.
Först upp är The Danger of Using Test to Measure Success från Good Education.
Passar bra in i vår nuvarande debatt i skolan och nu i betygstider där vi skall sätt betyg enligt en ny skala och där skolverket ännu inte tagit fram allt material som krävs för att kunna sätta dem.
I USA och England ställer fler och fler frågor om effektiva verkligen standiserad prov är som urvalsinstrument inför betyg. Men jag skulle vlija spetsa till frågan ännu mer.

Varför betyg över huvudtaget? 

Vi vet att det är ett undermåligt verktyg för utval. Vi vet att det är ett undermåligt verktyg för att få reda på hur det går. Vi vet att formativ bedömning är det enda effektiva sättet för elever/studenter att lära sig mer. Varför skall vi då lägga ner all denna tid på att bedöma eleverna inför något de skall göra av personer som inte kommer att genomföra utbildningen. Jo jag menar att precis som Troed Troedson att varför skall grundskollärare bedöma eleverna chans att klara av en utbildning på Gymnasiet eller en gymnasielärare bedöma hur en student kommer att lyckas på högskolan. Vi skulle väl aldrig få för oss att låta undersköterskan bedöma hur vi skulle klara en operation, eller?!?
Den andra artikel ger en ännu mera fadd smak i munnen eftersom det känns som om författaren inte ens förstått frågan. Den handlar Online Learning som är ett stort begrepp over ther men denna gång så verkar det som om författaren tror att denna typ av utlärande skulle ta över rollen från läraren. Men det är ju helt barockt att tro. Jag menar att genom att använda sig av den digitala tekniken kan vi visa att vi kan få en mycket bättre förståelse och inlärningsklimat samt lösgöra resurser från läraren så att denna kan syssla med det den egentligen är satt att göra dvs lära eleverna något. Nu är det väl i er för sig så att vi lärare inte kan lära våra elever något för det är bara de själva som kan lära sig men vi kan visa dem hur och sätta dem i situationer som göra att de tvingar tänka om och därmed lära sig.
Så tycker jag i alla fall...
Tomas Korksmark håller med...

Sommartider hej hej sommartider!

Det är examens tider, blommorna sätter färg på våra omgivning och solen lyser. Allt borde vara frid och fröjd men det är det inte. Allt för många barn i vårt land känner allt för stor press på sig för att lyckas. Micke Gunnarsson sammanfattar det så bra i följande film.
Och Sanna Nova Emilia har startat en namninsamling mot att betygsätt barn på Facebook. Lyssna på vad Micke har att säga och läs igenom vad Sanna skriver och lämna ditt namn på listan om du håller med. För när vi går mot sommartider skall alla vara glada ;)

Vissa människor tänker ofta rätt

Jag läser Ann-Marie Körlings krönika i Lärarnas tidning med samma intresse som alltid.
Denna gång handlar den om Nationella Prov!
Något som tydligen ger många lärare i Sverige stora skälvan.
Jo jag har också rättat nationella prov. I mitt fall började jag lite innan de flesta eftersom jag då arbetade på Lindeborgskolan 1994 - 1997 tillsammans med Karl-Bertil Hake. Karl-Bertil ingick bland "hangarounds" till PRIM-gruppen, de som skriver proven i matematik, antgligen för att han är med i SMaL, Sveriges största matematiklärarförening. Idag är han lektor på Malmö Högskola, lärarutbildningen.
Sedan fortsatte jag att rätta Nationella Prov i Matematik varje år tills jag slutade med matteundervisningen ifjor, så jag tycker att jag rättat en del prov, och jag jo jag saknar det ibland, undervisningen alltså kanske inte proven så mycket.
OK visst tyckte jag det var lite jobbigt i början för det kändes som ett extra moment utöver "kursen". När jag 1997 började i Lund insåg jag att varför kan provet inte bara vara en del av undervisningen också. En del av det fakta insamlandet som jag redan gjorde inför uppgiften att ge mina elever dels ett skriftligt omdömme, jo Jan Björklund vissa av oss har gjort det länge, dels att sedan sätt betyg på deras kunskaper i år 8 och år 9. Jag insåg att detta var ju en jätte resurs. Att på ett så utförligt sätt belysa vilka kunskaper mina elever hade gjorde faktiskt slutbetyget i nian en njutning att sätta. För jag visste verkligen vad de kunde och vad betyget stog för. Det var så skönt at sätta de VG och MVG som jag fått äran att sätta under åren för jag visst att de var välförtjänta och att elevens kunskaper motsvarade vad som förväntade sig. MEn någon återkoppling eller feedback framåt bidrog det aldrig till. Men precis som Ann-Marie säger i sin krönika.

De nationella proven är omfattande utvärderingar av vad vi gör i skolan. Jag saknar den viktiga återkopplingen som visar vad vi lyckats med och vad vi måste utveckla. För vad betyder resultaten om vi inte tittar närmare på dem?

Ann-Marie har tur med en Grundskolechef som visar det sig i nästa stycke i krönikan

Så äntligen! Grundskolechefen i min kommun kallar till möte där frågorna jag längtat efter tas upp: HUR syns de nationella proven i skolan? VAD gör vi med resultaten? HUR ser återkopplingen ut till lärarna före årskurs fem? Frågorna är märkvärdigt nya. De innebär också en förskjutning från elevprestation till läraruppdrag.

I min kommun får tjänstemännen inne på skolkansliet, inte pedagogerna på fältet, i uppgift att skapa ett diagnostiskt test för år 1 eleverna i gynasiet. Men hallå som jag och min IKT-pedagogkollega, som också varti mattelärare, varför skall skolan göra om det arbetet igen. Ni har ju de Nationella Proven från i våras. Det verakde inte som någon tänkt den tanken ens. OK att det som skolkansliet har tillgång till är slut summeringen, betyget på hela provet men med lite fantasi skulle det väl inte vara så svårt att rapportera in alla matriserna via ett web-gränsnitt och så har vi tillgång till den informationen även i gymnasiet och eleverna slipper att göra om samma sak mindre än tre månader senare... snacka om resursslöseri och då har jag inte tagit hänsyn till att några tjänste män utan eller med lite pedagogisk verksamhet skall ta fram diagnostiskprov...

Nej tacka vet jag människor som Ann-Marie som ser det positiva i vardagen och inte låter sig nerslås av något så fjuttigt som ett nationellt prov. För de skall ses som en resurs inte något som står i vägen. Men då skall det också finnas en återkoppling till verksamheten både framåt och backåt. Hur skall vi annars lära oss av våra misstag och stärkas av våra framsteg!