Those were the best days of my life

 Some rights reserved by jenny downing

Idag handlar det om samma sak som igår. Vem äger problemet. Ni vet de där eleverna som gör allt för att ta sig in i våra IT-system, som skriker, se mig, se mig, jag är bäst! Men sluta jaga dem använd dem istället. De vill bli bekräftade som en 40+ på facebook ;)
Låte dem indentifiera problem i nätverket. När går nätverket ner och varför. Hitta fel i inloggningsförfaranden och premiera detta. Inte banna, Låte de vara dem som över vakar de andra och som håller ett bra klimat på nätet och i korridorerna.

Statistik är mycket intressant och något som jag tänker på mycket just nu. Mer om det vid ett senare tillfälle men det är intressant att om man ser på antal besökare till denna bloggen så är det kanske inte så konstigt att de har blivit färre träffar jag har i princip inte skrivit aktivt på två - tre år...
I november 2011 hade jag mer än 11 000 sidvidningar på bloggen det var faktiskt bra då samma år hade jag i augusti knappt 6000 visningar och nu tre år senare har jag fortfarande 300 sidvisningar och totalt vansinniga nästan 325 000! visningarfrån USA väster till Nya Zeeland i öster.

Dagens rubrik kommer från Bryan Adams Summer of 69! som skall spelas HÖGT!!!

SÅ SKRUVA UPP LJUDET OCH NJUT!

Rulla in en boll och låt den rulla!

Long time no see

Herre jösses vad tiden går. Det är snart ett år sedan jag gjorde ett inlägg på denna blogg. 15 oktober 2014 om man skall var petig men det är mycket längre sedan jag gjorde ett seriöst inlägg. De senaste inläggen på bloggen har handlat mest om ett ge slides och feedback till grupper som jag antigen har hållit workshoppar för eller presentationer för.
Får gå tillbaka rätt långt i memory lane innan ett inlägg som handlar om det som det var tänkt att handla om dvs En IKT-pedagosfundringar nämligen till inlägget I remember being here, must be a glitch in the matrix om Hangout och Obama bland annat.
Men nu är det nog dags att damma av bloggen och skriva av mig lite. I sanningens namn har jag ju twittrat en del under @joha88, närmare bestämt så där ca 12200 Tweets har det blivit tills idag men 140 tecken i all ära nu vill jag skriva lite mer.
Idag handlar det om den viktigaste principen för inlärning dvs vem äger problemet.

Du Jonas jag har glömt mitt lösenord.  

Kan man inte spärra hur eleverna byter låsskärm...

Dessa kommentarer får jag dagligen och ibland svara jag så där reflexmässigt med att hjälpa dem direkt men ibland så gör jag rätt. Stannar till funderar lite och ställer en mot fråga och på så sätt lämnar tillbaka bollen. Jasså du har glömt lösenordet till Unikum. Men hur kan du då göra för att få till baka ett? Jasså du vill veta vem som äger en viss iPad? Mm men är det inte eleven som borde upplysa oss om vem som äger iPaden genom att se till att dennes namn finns på låsskärmen. Med frågan om hur de kan återfå sitt lösenord så hjälper jag dem till själv hjälp.
Ta reda på vems som är problemet och låt denne lösa problemet. Så enkelt är det!

Dagens rubrik kommer från låten med samma namn av Gösta Linderholm en riktig gammal klassiker

Och natten står still den finns inte till

cc by nc joha88

Det känns som om svensk skola famlar. Famlar efter ett fokus som inte vår skolminister och därmed skolverket kan fokusera oss mot en väg in i framtiden.
Egentligen är det rätt enkelt enligt mig. Efter numera 5 år som  utbildningskonsult och massor av möten med duktiga pedagoger och skolledare så ser jag ett mönster.
Det är de pedagoger som har eleven verkligen i fokus som lyckas. I grund och botten är det synen på den unga människan och synen på lärandet som är nyckel till om eleverna skall lyckas:

finna sin unika egenart och därigenom kunna delta i samhällslivet genom att ge sitt bästa i ansvarig frihet. (Lgr11, Grundläggande värderingar s 3)

Så vad är det som är så svårt då! Ja det är som ett dragkampslag. Så länge de dra i samma takt och samma håll är de svåra att slå men så fort de tappar fokus faller lagets styrka och chans till seger.
Därför är ledare mycket viktig för skolans resultat. En god ledare lyssnar och känner av sin skolas pedagoger OCH elever genom att vara närvarande där lärande händer. Hen ser även till att alla dra åt samma håll genom att visa på olika sätt att driva utvecklingen framåt. Men om hen börjar förvalta sin skola utan att driva framåt så avstannar utvecklingen. Det funkar en stund men sedan börjar det man byggt att vittra i kanterna för att efter ett tag sakta men säkert falla samman.
Det kostar att vara på topp är en gammal klyscha som faktiskt stämmer. Alla utveckling kostar i energi eftersom grundtillståndet enligt fysiken är lägsta möjliga energinivå och att stå stilla är att ta ett steg bakåt som en annan välformulerad klyscha säger.
Så alla ni skoledare därute. Stanna upp (jo faktiskt ;) reflektera om hur du fungerar som ledare.

• Är du närvarande i skolans lärande? 
• Vet dina elever vem du är? 
• Känner dina pedagoger att du vet var ni är på väg? 

OM inte hur kan du förändra din organisation så att du kan fokusera på ditt viktigaste och egentligen enda fokus. Dina elevers lärande för att nå det som Lgr11 säger. Jo jag vet att det finns ekonomiska hinder men dessa måste du överkomma och det går. Du kan anställa andra att göra det rent administrativa och mycket av dina arbetsuppgifter så att du dels kan undervisa elever i någon grundläggande men vikt del av lärandet. Kan vara olika strategier för lärande. Viktigast är att du lära känna dina elever och förtjänar deras respekt för när du har det så får du också dina pedagogers respekt. Sedan finns det en faktor till för att lyckas. Att det är roligt att lära. Kolla gärna in denna film om vikten av det lustfyllda lärandet.

You live, You Learn!

Avslutar veckan med en film om hur en lärare, Diana Laufenberg, på TED talar om vad hon lärt sig av att vara lärare under lång tid. Se, njut!





Det intressanta är att det hon lärt sig om hur man gör är att ge ansvar och engagera! Låta eleverna få misslyckas, var kreativa. Känner ni igen det ;)



PS Rubriken kommer från Alanis Morissette - You Learn

Tekniken är inte nyckeln till framgång - MEN SKALL ANVÄNDAS

Första delen av rubriken kan jag läsa på flera ställen denna vecka eftersom man flitigt citerar Pär Larsson bl.a. i Chef och Ledarskap.
Larsson har skrivit en mycket intressant avhandling om vad det är som gör en lyckad IT-satsning och kommit fram att det inte är tekniken det hänger på utan människorna i organistationen. Eller rättare sagt vilket ansvar ma ger dessa. Bl.a. säger Larsson i Chef och Ledarskap artikeln

– Och för mig handlar det begreppet om en organisation där kunskapen som enskilda individer utvecklar sprids till andra i skolan. Att man har bra strategier och rutiner för att låta enskilda lärares kompetens bli synlig, säger han.

Han fortsätter med

Den grundläggande skillnaden mellan skola A och D var att skola A var organiserad så att lärarna jobbade tillsammans i lag, medan lärarna på skola D jobbade mer individuellt.

Som jag ser det är dynamiken i organistationen och relationerna mellan deltagarna som skapar ett förlåtande och trygg miljö som ger styrka i samarbete. Tillsammans är vi starka!!

IT skall användas men man måste ge de enskilda indivderna ansvar så att de själva känner ansvar för den gemensamma processen. Då kan man lyckas i sin satsning. Det tror jag är den stora nyckeln i Gunnesboskolan lyckade satsning i införandet av Lära@lära - portfolio. När man rör sig på andra arbetsplatser inser man hur lyckligt lottade man är att arbeta i huvudsak, ser jag det i alla fall, på en arbetsplats där alla kommer till tals och där man samarbetar!

Men jag blir ledsen när rubrik sättarna triumferar ut första delen av min rubrik utan slutet. Tro på människa och därmed tro på att era elever kan och ge dem ansvar för sin inlärning och ni skall finna att de tar ansvaret och de når framgång, med ett leende på läpparna...