I fredags körde jag en föreläsning för GöteborgsRegionens rektorsutbildningen genom Pedagogiska Centrum och Karl Alfredsson. Tack för chansen. Pga ett missförestånf om vilken dag blev det så att vi körde live via Skype och mina presentationer delade via Dropbox. Det blev riktigt bra kanske tom bättre än om jag varit på plats. För mig personligen var det otroligt skönt att när lamporna slocknat kunna lämna dator och redan vara hemma. Ingen 3h färd med tåg hem till familjen. Men för åskådarna var det, verkar det har inte sett utvärderingen ännu, en ögonöppnare för vad tekniken kan ge.
Igår föreläste Joachim Thornström för sin än så länge största publik i Falkenberg. Under framträdandet Skypade han till en Tjej som heter Frida och bad henne spela sin egen låt för publiken via Skype. Han erkänner på sin blogg att han var lite nervös på hur det skulle fungera men det är nog den lilla nerven som för saker och ting till en annan nivå. Att visa sig sårbar och erkänna att man inte kan allt. Vilket också Joachim skriver i sin bloggpost efter föreläsningen.
Martin Ekholm i klass 5A på Backaskolan är den som använder nya verktyg för lärande mest i Ystads kommuns grundskolor. Han har precis startat upp ett arbete med sina elever i åk 5 där de använder Google Sketchup. För första gången någonsin vågade han säga till eleverna: ”Jag kan inte det här”. Istället fick eleverna titta på instruktionsfilmer på YouTube. Och efter en liten stund var de i full gång. Så enkelt. Varför inte göra det enkelt?Baserat på kommentarerna var detta mycket lyckat. Lovecat skriver om det på sin blog "Nobody puts Baby in a box".
Ur denna synvinkel bör vi se på historien om vad som faktiskt hänt med tekniken i skolan. Det har hänt en del på vägen och vi har verkligen alla förutsättningar för att lyckas det gäller bara att våga ta första steget ut på isflaken. För under visning skall vara som att röra sig på isflak man måste hela tiden framåt mot framtiden.
Stort tack till Design for Learning för tipset om filmen
