För drygt en månad sedan presenterade Kunnskapsdepartementet i Norge en ny undersökning om lärares förhållande till vetenskap och forskning. Den tar upp hur lärare på grundskolan och gymnasiet använder nya rön inom sina ämnen, och om de drar nytta av aktuella forskningsresultat som rör undervisning och lärande. Undersökningen beskriver också hur lärarna värderar betydelsen av att barn och ungdomar lär sig ett vetenskapligt arbetssätt i skolan.
Gymnasielärarna är den lärarkategori som är mest intresserad av integrera aktuell forskning i sin ämnesundervisning. De betonar också värdet av att eleverna verkligen lär sig informationssökning, analys och kritisk granskning. Däremot följer de oftast inte med i utvecklingen inom pedagogik och didaktik, och deras elever får sällan lära sig att arbeta på ett kritiskt och självständigt sätt.
Lärarna på grundskolan intresserar sig i ganska hög grad för vad forskningsläget säger om hur undervisningen bör se ut. De försöker även tillämpa detta i sitt eget arbete. Men de försöker i regel inte integrera aktuell forskning inom ämnena i sin undervisning, eftersom de framför allt fokuserar på grundläggande kunskaper och färdigheter.
Undersökningen visar att en hel del ser det som fullt möjligt att vara en bra lärare utan att vare sig följa med i forskningsutvecklingen inom sina ämnen eller när det gäller konsten att undervisa. De menar att forskningsresultaten helt enkelt är alltför abstrakta för att behandlas i ämnesundervisningen. Och de anser inte att lärandeforskningen tar upp frågor som är relevanta för det dagliga arbetet.
Den höga utvecklingstakten och föränderligheten i samhället ställer höga krav på att lärarna tillägnar sig aktuell forskning kring vad undervisningen ska innehålla och hur den ska gå till. Men vad krävs egentligen för att detta ska fungera? Laila Gustavsson, lärare och forskare på Högskolan Kristianstad, resonerar kring detta i sin avhandling Att bli bättre lärare.
Hennes slutsats är att lärare och forskare måste arbeta tillsammans och dra nytta av varandras kunskaper, insikter och erfarenheter. Inte minst är det viktigt att de börjar resonera kring hur olika sätt att undervisa påverkar elevernas förståelse och lärande. Och det handlar minst lika mycket om innehåll som om själva formen. Det är fortfarande viktigt att fokusera hur undervisning och lärande går till. Men det gäller att inte glömma bort vad eleverna faktiskt ska lära sig!
Lärarnas kunskapsdelning och gemensamma lärande, samt deras användning av aktuell forskning, är med andra ord avgörande för att kunna utveckla undervisningen och förbättra elevernas lärande. Samtidigt sker en ömsesidig befruktning av undervisning och forskning - vilket förstås är lika positivt för båda!
Stefan tar har upp en viktig sak för skolan. Vi pedagoger måste ta till oss detta, men även skolans ledning hela vägen upp till vår kära skolminster. Här krävs STORA utbildnings instanser. ÄR det kanske här PIM 2.0 kommer in som jag skrev om den 9:e, se min inlägg här
Nå vi på kommunal nivå behöver hjäl här. Lärarutbildningar och MSU vi måste komma igång frågan är bara hur?!? Men Lailia Gustavssons avhandling visar att det finns krafter som tar detta på alvar. Bra tycker jag!
Blogged with the Flock Browser
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar