En av Beatles bästa låtar, Revolution, får stå till grund för detta inlägg därför den sammanfattar en hel del av det som En-till-En, 1-1 mm egentligen står för egentligen. Man skulle även kunna säga så här.
En-till-En, är mer än en dator!
Därför att datorn är egentligen inte intressant i sammanhanget, på samma sätt som att Portfolio-metodiken egentligen inte handlar om portfolion utan om att lära sig att lära.
Nej En-till-En handlar enligt mig om att riva ner den skolan vi känner idag för att kunna bygga upp en ny som är anpassad till framtidens behov. Den skola vi har idag är byggd för industrialsmens villkor där varje individ var en kugge i processen och alla måste arbeta åt samma håll, genom att specialisera sig att t.ex. som Charlie Chaplin i Moderna Tider skruva i två muttrar så snabbt och effiktivt som mäjligt. Vår framtid vet vi lite om men att den skulle kräva av de nya medborgarna att bara kunna skruva i en mutter och göra vad de är tillsagda är vet vi att så inte är fallet. Den moderna människan står inför en helt ny värld med utmaningar som vi inte ens vet något om. De ksall kunna lösa problem som vi inte ens har förstått är problem ännu inom branscher som inte ännu är uppfunna. Varför skall de då lära sig att sitta i rader och svara på frågor som läraren ställer. Nej moderna människor måste lära sig att ställa sina egna problem och lösa dessa på bästa sätt och i som nation måste se till att varje elev lyckas på bästa sätt efter sina förmågor. Det är här datorn kommer in. Den ger nämligen alla möjlighet att lyckas och kunna redovisa på det sätt som passar just dem. Den ger pedagogen möjlighet att ställa problem som känns verkliga, engagerande och inte minst roliga och därför stimulerar eleverna till att vilja lära sig att lära för framtiden.
Stefna Pålsson skriver i sin Omvärldsblogg om New York skoldistrikt som genom New York City Innovation Zone (iZone), en satsning på att förnya undervisningen och att anpassa skolan till dagens krav. Under läsåret 2010/11 kommer drygt åttio skolor och 13 000 elever att delta i satsningen, vars syfte är att överskrida industrisamhällets ramar för att istället hitta nya arbetssätt och rutiner.
Den typen av initiativ behövs i Sverige med. Det räcker inte med att bara köpa en dator till varje pedagog och elev. Vi provade med ITiS att ge varje lärare en dator. Utan processtöd och fortbildning kommer det inte att ske den skolutveckling som vi vill få tillstånd. Lunds kommun är på god väg med sin nya IKT-handlingplan nu gäller det bara att göra verkstad av de fina orden och inte glömma målen som är satta. Stefan Pålsson fortsätter i sin artikel
De skolor som valts ut att delta i iZone kommer att inrikta förnyelsearbetet på en av tre kategorier:
Nytänkande kring arbetstid och bemanning. Här hoppas man både öka undervisningstiden och lärartätheten – och förbättra elevernas lärande.
Individuell anpassning med hjälp av it. Genom att anpassa undervisningen till elevernas förutsättningar och behov vill man höja deras motivation och prestation.
Undervisning online. Ständig tillgång till vägledning och lärresurser på nätet kan förhoppningsvis bidra till att individanpassa undervisningen och ge bättre möjligheter för eleverna att få den hjälp och vägledning som de behöver. Samtidigt förändras lärarrollen för dem som undervisar online, från en förmedlande till en mer coachaktig roll.
Det finns kritiska röster även i NYC precis som här i Sverige men den som lever får se. Jag har i alla fall gjort mitt val!
