tisdag 11 augusti 2009

Hur kan man låta bli att satsa!

by Atelier Teee, Flickr

I Unga nätkulturer läser jag i en trilogi (del1, del2 , del3) om Falkenbergs 1-1 satsning om en ny vinkel på debatten. Stig-Roland Radsk menar att
Obegripligt att det finns kommuner som har råd att inte gå i denna riktning.
Han fortsätter med en lite räkneövning i del 1 om hur väl våra klassrum används eller snarar hur lite de används. Satt mot vad våra skolbyggnader kostar och tiden det tar att bygga dem så är det för mig helt oförstående hur det faktiskt finns kommuner som med enfas hävdar att de inte har råd. Jag menar och många med mig att det inte handlar om det utan om att man inte kan klarar att tänka om. Även här har Stig-Roland en bra poäng när han skriver
När bankvärlden datoriserades så innebar det med en ganska omedelbar självklarhet att man övergav kulramar, räknestickor och gamla räknemaskiner och ersatte dessa med det som den nya tekniken erbjöd. På samma sätt förändrades ett arkitektkontor när den digitala tekniken gjorde sin entré. Ritbord, linjaler, gradskivor och suddgummin fick ge plats åt den nya teknikens CAD/CAM-program. Jag har en känsla av att digitaliseringen gått betydligt långsammare inom våra offentliga verksamheter.

Polisens register är till exempel fortfarande under uppbyggnad och ser inte över länsgränserna. Det visade oss Engla-tragedin på ett förfärande och upprörande sätt. Sjukvården bjuder på en palett av blandade lösningar – vissa mottagningar kan bara ta emot kontanter, andra kan bara ta emot kortbetalning, några använder e-recept, andra skriver fortfarande oläsliga gula lappar och när det gäller patientjournaler finns det en uppsjö av system – många av dem dubbelkörda med analoga system och utan kommunikation med varandra.

I skolans värld är samma fenomen mycket tydligt. Datorerna har introducerats som ”ett kompletterande läromedel”, dvs de har betraktats som någonting som adderats till allt annat. Därför ser vi på många skolor hur två parallella system arbetar sida vid sida. Den nya teknikens vinster hämtas inte in, eftersom man samtidigt håller igång den gamla skolans alla procedurer och beteendemönster.

Från Anders Erenius och Richard Gatarski lånar jag nedanstående argument som Bruce Dixon framför i intervju med Richard Gatarski.

Förändringen måste komma från ledarna, alltså uppifrån, först då följer lärarana efter...


Bruce Dixon about schools and political leadership from Richard Gatarski on Vimeo.



Så alla vi som brinner för att det måste till en förändring i den svenska skolan. Kontakter era lokala politker och framför era budskap om att det måste till en förändring.

Its Time for a change!
Tänk OM!

1 kommentar:

Fredrik Pedersen-Dambo sa...

Fattas det visioner i många kommuner och skolor som är utformade av dem som ska använda tekniken, d.v.s. elever och pedagoger?